Aspirin säkerhetsmedicinering

Aspirin, som ett effektivt läkemedel mot trombocytaggregation, används ofta för att förebygga och behandla hjärt-kärlsjukdomar och cerebrovaskulära sjukdomar. Studien visar att vissa patienter inte kan hämma trombocyternas aktivitet effektivt trots långvarig användning av lågdoserade aspirintabletter, det vill säga aspirinresistens. Andelen är cirka 50–60 %, och det finns tydliga skillnader mellan olika etniska grupper. Glykoprotein IIb/IIIa (GPI IIb/IIIa) spelar en viktig roll i trombocytaggregation och akut trombos vid kärlskador. Studier har visat att genpolymorfismer spelar en viktig roll i aspirinresistens, främst med fokus på genpolymorfismer som GPIIIa P1A1/A2, PEAR1 och PTGS1. GPIIIa P1A2 är den huvudsakliga genen för aspirinresistens. Mutationer i denna gen förändrar strukturen hos GPIIb/IIIa-receptorerna, vilket resulterar i korskoppling mellan trombocyter och trombocytaggregation. Studien fann att frekvensen av P1A2-alleler hos aspirinresistenta patienter var signifikant högre än hos aspirinkänsliga patienter, och patienter med homozygota P1A2/A2-mutationer hade dålig effekt efter att ha tagit aspirin. Patienter med muterade P1A2-alleler som genomgår stentning har en subakut trombotisk händelsefrekvens som är fem gånger högre än hos homozygota P1A1-patienter av vildtyp, vilket kräver högre doser aspirin för att uppnå antikoagulerande effekter. PEAR1 GG-allelen svarar bra på aspirin, och patienter med AA- eller AG-genotypen som tar aspirin (eller i kombination med klopidogrel) efter stentimplantation har hög hjärtinfarkt och mortalitet. PTGS1 GG-genotypen har en hög risk för aspirinresistens (HR: 10) och en hög incidens av kardiovaskulära händelser (HR: 2,55). AG-genotypen har en måttlig risk, och noggrann uppmärksamhet bör ägnas åt effekten av aspirinbehandling. AA-genotypen är mer känslig för aspirin, och incidensen av kardiovaskulära händelser är relativt låg. Detektionsresultaten för denna produkt representerar endast detektionsresultaten för humana PEAR1-, PTGS1- och GPIIIa-gener.