Den fjärde vanligaste cancerformen bland kvinnor världen över, sett till antalet nya fall och dödsfall, är livmoderhalscancer efter bröst-, kolorektal- och lungcancer. Det finns två sätt att undvika livmoderhalscancer – primärprevention och sekundärprevention. Primärprevention förebygger förstadium till cancer genom HPV-vaccination. Sekundärprevention upptäcker förstadium till cancer genom att screena och behandla dem innan de utvecklas till cancer. Det finns tre vanligaste metoderna för att screena för livmoderhalscancer, var och en utformad för ett visst socioekonomiskt skikt, nämligen VIA, cytologi/Papanicolaou (Pap) cellprov och HPV-DNA-testning. För den allmänna kvinnorpopulationen rekommenderar WHO:s senaste riktlinjer från 2021 nu screening med HPV-DNA som primärt test med början vid 30 års ålder med fem till tio års mellanrum istället för Pap Smear eller VIA. HPV-DNA-testning har högre känslighet (90 till 100 %) jämfört med papcytologi och VIA. Det är också mer kostnadseffektivt än visuella inspektionstekniker eller cytologi och lämpligt för alla miljöer..
Självprovtagning är ett annat alternativ som föreslås av WHO.... särskilt för kvinnor som inte har screenats tillräckligt ofta. Fördelarna med screening med hjälp av självtagna HPV-prover inkluderar ökad bekvämlighet och minskning av hinder för kvinnor. Där HPV-tester är tillgängliga som en del av det nationella programmet kan valet att kunna ta egna prover uppmuntra kvinnor att få tillgång till screening- och behandlingstjänster och även förbättra screeningtäckningen. Självprovtagning kan bidra till att nå det globala målet på 70 % screeningtäckning år 2030. Kvinnor kan känna sig mer bekväma med att ta sina egna prover snarare än att gå till en vårdpersonal för screening för livmoderhalscancer.
